HUI har visat sig ha många hälsofrämjande effekter för barn med olika funktionsnedsättningar och/eller sjukdomar/diagnoser (Trættenberg, 2006; Silfverberg & Tillberg, 2011). Argumenten för varför barn och unga i rehabiliterande/habiliterande syfte bör få ta del av hästunerstödd terapi är många:
Sammanfattning
HUI är hälsofrämjande enligt den forskning som finns. Därför borde det ingå i behandlingsutbudet i större omfattning än idag. Utifrån människovärdesprincipen borde alla barn med funktionsnedsättning erbjudas HUI som habilitering/rehabilitering. Inga skillnader ska göras utifrån familjens ekonomiska möjligheter så som det i stor utsträckning är idag. Genom behovs- och solidaritetsprincipen borde de barn med störst behov få ta del av HUI, barn med funktionsnedsättning som kanske inte har de sociala och ekonomiska förutsättningarna för att få ta del av HUI annars. Kostnadseffektivitetsprincipen behöver utredas mer – det behövs ytterligare forskning för att visa huruvida HUT är kostnadseffektivt jämfört med t ex andra rehabiliteringsinsatser.
En svårighet är att veta huruvida HUI ger tillräckligt god effekt för att sägas vara bättre än andra rehabiliteringsmetoder. Om HUI är bättre torde det vara en självklarhet att erbjuda HUI till alla barn med funktionsnedsättning/sjukdom. Bra effekt minskar de långsiktiga kostnaderna. Och nästa fråga är om det ger en sådan god effekt att alla barn som vill borde få hästunderstödda aktiviteter (HUA), precis som de får åka till simhallen och skridskohallen. Det skulle kunna förbättra folkhälsan med breda insatser av HUA. Det skulle även kunna minska t ex den grupp av unga tjejer som idag mår psykisk dåligt.
Nussbaums tio förmågor för ett gott liv är väl sammanlänkade med FN:s konventions för mänskliga rättigheter och ytterligare ett incitament för att erbjuda HUT till fler barn och ungdomar – i hälsofrämjande och livskvalitetshöjande syfte. HUI har även förutsättningar att höja barnets känsla av sammanhang enligt KASAM vilket också ses som hälsofrämjande.
Lagtexter
I hälso- och sjukvården behöver prioriteringar göras, då resurserna är ändliga. I Hälso- och sjukvårdslagen står det i § 2 och § 2a att följande tre etiska principer ska styra över vårdens val; människovärdeprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Hälso- och sjukvårdslagens uttrycker även att all rehabilitering och habilitering ska utgå från ett multiprofessionellt team för att tillgodose patientens medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska behov. Målet ska vara att få bästa uppnåeliga välbefinnande och funktionsförmåga. Alla aktiviteter bör leda till ökad livskvalitet (Möller & Nyman, 2003).
Lagen om stöd och service (LSS) till vissa funktionshindrade uttrycker tydligt att alla med betydande fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar ska stödjas så att jämlikhet och delaktighet uppnås i samhällslivet (Möller & Nyman, 2003). Det är något som HUT visat sig göra, t ex för barn med autism (Henriksson, 2015).
FN:s konvention om barnets rättigheter
Barn får inte diskrimineras enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 2. Barn har också rätt enligt artikel 24 till bästa uppnåeliga hälsa, och rätt till sjukvård och rehabilitering. Artikel 23 förtäljer att handikappade barn ska ha rätt till kostnadsfria åtgärder som stärker värdighet, självförtroende och möjligheten till ett aktivt deltagande i samhället. Det står uttryckligen att föräldrarnas ekonomiska förutsättningar inte ska styra vilken hälso- och sjukvård och habilitering barnet erhåller. Barnet ska vidare enligt artikel 23 få möjligheter till rekreation som kan öka barnets integrering i samhället och individuella utveckling (Regeringskansliet, 2006), något som en HUI med hög kvalitet kan bidra till (Henriksson, 2015).
Barnet har även enligt artikel 31 rätt till vila och meningsfull fritid samt enligt artikel 39 rätt till rehabilitering efter olika typer av brott, övergrepp och kränkande behandling – en rehabilitering som är hälsofrämjande, ökar barnets självrespekt och värdighet (Regeringskansliet, 2006). Studier visar att HUI kan bidra med samtliga dessa faktorer – inklusive att ge meningsfullhet (Trættenberg, 2006).
Nussbaum 10 punkter
Filosofen Martha Nussbaum har tagit fram 10 förmågor som ger förutsättningar för ett gott liv. Tex på förmågor som HUI kan bidra med visas i tabellen nedan
| · Förmåga 2 – rätt till fysisk hälsa | · Förmåga 7 – samhörighet, värdighet, icke diskriminering och rätt till ett människovärde |
| · Förmåga 4 – ha njutbara upplevelser | · Förmåga 8 – att leva med respekt för och i relation med djur och natur |
| · Förmåga 5 – relationer till andra individer, att ha någon att älska, sörja och bry sig om. | · Förmåga 9 – att skratta, leka och utöva fritidsaktiviteter |
| · Förmåga 6 – att förstå vad som är gott och förstå vad man mår bra av | (Silfverberg & Tillberg, 2011).
|
Ett salutogent perspektiv
Aaron Antonovsky myntade ett begreppet salutogent perspektiv – att uppmärksamma hälsobringande faktorer istället för det traditionella medicinska synsättet att fokusera på sjukdomen, det som inte fungerar. Genom ett salutogent perspektiv ses människan som en helhet i ett historiskt, kulturellt och social sammanhang. De tillsammans kan ge människan en känsla av sammanhang (KASAM) vilket underlättar kvarvarande av hälsa trots sjukdom/funktionsnedsättning (Jansson & Drevenhorn, 2009). KASAM omfattar tre delar: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. HUT har ett salutogent perspektiv då terapeuten fokuserar på patientens styrkor och förmågor och anses av många som en meningsfull aktivitet (Möller & Wikström, 2014).
Referenser
Henriksson, A. (2015). Relationen mellan aktiviteter med hästar och psykosocial utveckling hos barn med autismdiagnos. Examensarbete, Ersta Sköndal Högskola, S:t Lucas utbildningsinstitut.
Jansson, A., & Drevenhorn, E. (2009). Hälsofrämjande och förebyggande insatser för barn. I I. Hallström & T. Lindberg (Red), Pediatrisk omvårdnad. (s. 76-87). Stockholm: Liber.
Möller, A. & Nyman, E. (2003). Barn, familj och funktionsnedsättning. Stockholm: Liber.
Möller, A., & Wikström, F. (2014). Om djurens inverkan på välbefinnandet hos personer med långvarig ohälsa. I G. Silfverberg & H. Lerner (Red.), Hästen, hunden och den mänskliga hälsan: Vård, behandling och terapi. (s. 85-108). Stockholm: Ersta Sköndal Högskola Förlag.
Regeringskansliet. (2006). Mänskliga rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter. Stockholm: Nordstedt.
Silfverberg, G., & Tillberg, P. (2011). Ridterapi – fakta och framtid. Ersta Sköndal högskola. Arbetsrapport 75.
Trættenberg, E. (2006). Ridning som rehabilitering. Oslo: Akilles.